nu
en väntan...... så lång..
jag står inte ut!!
jag vill veta
jag vill börja om
men jag väntar ... lite till ....lite till
men stopp!!?
d räcker... säg till mig det jag vill höra
låt mig få höra d jag vill veta..
nu.. nu ... svara mig nu
låt mig få veta om du vill vara mitt hjärta!!
Nu....
vad får dig o tro?
vad får dig att tro att min värld ligger i kras?
jag hör dina ord men jag lyssnar inte,
jag ser din blick men jag tittar inte,
jag känner din närvaro men vill egentligen inte,
kom inte o tro att du kan
kom inte o tro att du vann
kom inte o säg varför
jag har haft många frågor o funnit många svar
men inget passat,
jag är ensam, men jag e stark
jag är stadig och jag står på hård mark,
kom inte o tro att du kan
kom inte o tro att du vann
låt det bara vara!
station
får min nervösa känsla att sätta klorna i mig .
står still och känner hur vinden blir starkare av trycket när tåget anländer,
med en förvirrad nyfikenhet väntar ja... O plötsligt upptäcker ja hur mina ögon ser d ja sett fram emot.
Nå?
Man väntar på sin tur men den kommer aldrig o man undrar varför d tar så lång tid eller varför klockan tickar så sakta fastän att den går fort.
Jag tittar ut genom fönstret o inser att jag lever i en drömliknande verklighet.
En önskan fylld av värme o tro en verklighet fylld av väntan o oro.
En bra blandning men en jobbig tidsfråga.
du..
utan att tänka, känna eller förstå..
plötsligt är jag i din värld.....i din närhet
mitt hjärta bultar..hårt......så hårt
känner din doft när du går förbi
jag står kvar.. längtar så mycket .. så mycket ..
till ditt ......hjärta.
sakta..sakt...
Mina ögon stirrar mjukt upp mot stjärnorna,
min kropp vilar mot mjuk grön gräs,
jag blundar o lyssnar till vinden, får upp ögonlocken o tittar mot stjärnorna igen som speglas i min ögonfärg,
med en varm röst sjunger jag en visa, som jag viskar fram,
min värld går i slowmotion, sakta...sakta..
Mina andetag följer himlens vågor o mitt hjärta slår i vindens takt...
Ljuvligt vacker e stunden ... sakta... sakta..
...
känner närvaron av någon som berört mig förut, men bestämmer mig för o fortsätta fram,
går förbi o tittar till snabbt, då allt stannar upp, såg jag rätt??
plötsligt får jag alla minnen i snabbrepris på min näthinna o ja hinner inte ens reagera,
jag vänder bort blicken o sen tillbaka,
hälsar osäkert men innerst inne brinner jag av glädje, saknad o frågor...
Jag släpper inte bort blicken utan låter mina ögon vila på d jag en gång lät min värld kretsa runt.. om och om igen...
